​Stormländerna

Våra hjältar tar tillfället i akt och undersöker det eldhärjade skeppets last. Tyvärr finner de inget annat än fiskar. Sedan tar de sin tillflykt från scenen av deras brutala mord till Ragnar episka läger på stranden.

Morgonen därpå är det uppenbart att hamnmästaren underhuggare är i farten med att undersöka morden på de tre sjömännen och förstörandet av knarren.

En diskussion utbryter angående hur de skall få tillgång till det första misstänkta skeppet, där de fann byltet med vapen i lasten. De kommer överränns om att Ragnar och en förklädd Raning skall försöka få inspektera lasten på skeppet.

De går och talar med skeppets hövding Ulf och Ragnar hotar passivt med sin klans styrka. En hånflinande Ulf låter sällskapet inspektera lasten. Under inspektionen upptäcker de att lasten har blivit flyttad!

Våra hjältar hör sig för i gäststugan angående Rödsköldarna och deras ledare. De får veta att klanens furste är Isbjarn "frostbjörnen" Ofegs son, hövding, räddare och beskyddare av Trollmark. Klanens sätesgård är Kopparblomsborgen.

Sällskapet ger sig av till borgen med blir stoppade av huskarlarna vid ringmurens port. Ragnar grälar högljutt med vakterna och det är endast på grund av Ranings skämtsamma och lätta attityd som blodspillan förhindras. Ragnars klan och namn hjälper våra hjältar även denna gång och huskarlarna sänder efter hirdens förstehird.

En kvinna med hirdmän kommer för att möta våra hjältar. Hon presenterar sig som Lo Osriks dotter, förste hird till klanfurste Isbjarn " Frostbjörnen" Ofegs son.

Ragnar gör ett desperat försök att få en audiens med klanfursten men misslyckas övertala Lo att deras sak är av sådan vikt. Hans ovilja att diskutera saken med henne irriterar hirdmön uppenbart och de skiljs snart åt.

Vad skall våra hjältar nu ta för sig? Raning uppsöker återigen skökan Geitla och efter lite bönande och bedjande får han veta att den personen som förmodligen vet vart lasten har tagit vägen är hamnmästaren.

Sällskapet ger sig av till hamnmästaren, Jon "tunnan" Tokr son. Tunnan har stor respekt för klan Asksköld och även för Ragnar. Trots detta är det svårt för våra hjältar att få ut någon information från Tunnan. Tillslut slår Ragnar sin yxa i långbordet och kräver att Tunnan skall berätta vad han vet om den mystiska lasten.

Den nu, av svett, dyngsura Tunnan berättar att hövding Isbjarns hirdmän med Lo Osriks dotter i spetsen sköter alla dessa ”speciella laster”. Han berättar även att nyfikna frågor rörande dessa laster skickade hans föregångare till botten av fjorden. Tunnan berättar även att hirden näst intill förtrycker folket i byn. Deras motståndare kallar hirden för Isbjarns björnar, men ingen talar högt om detta. Han bekräftar även vad sällskapet redan har hört, nämligen att Trollmark hotas av växande antal troll från Vildhjarta och Trollskogarna. Tunnan lovar och svär att han inget vet om vad lasten innehåller.

Våra hjältar letar nu ett sätt att smyga sig in i Kopparblomsborgen. I skydd av mörkret söker de längst borgens vallar och palissader efter ett sätt att ta sig in, men utan lycka. Istället beslutar de att söka efter någon i den under världen som har den informationen de behöver.

Ragnar finner en man som går under namnet Svarte. De träffas på gäststugan och samtalet urartar snart när mannen kräver en stor summa silver för att hjälpa våra hjältar. Otar drar sitt svärd och tvingar ogärningsmannen att hjälpa dem. För att situationen inte skall dra till sig oönskad uppmärksamhet ställer Raningtill med kväden, sång och berättelse.

Våra hjältar tillsammans med Svarte ger sig sedan av för att under nattens mörker smyga sig in i Kopparblomsborgen. Han avslöjar en dold ingång till borgen men Ragnars orörlighet och stela ben hotar att avslöja deras företag. Istället iscensätter han en undanledningsmanöver och drar till sig uppmärksamheten av väktarna på borgens murar.

Väl inne på borggården pekar Svarte ut förrådshusen och jordkällarna. Otar och Raning lämnar ogärningsmannen bakom sig och smyger vidare. Endast genom gudarnas ingripande lyckas våra hjältar smyga sig osedda och ohörda till förrådet. Raning dyrkar låset till förrådshuset och de börjar söka efter leddtrådar. Otar finner en dold lucka till en jordkällare och efter att Raning dyrkat även låset till källaren finner de ett rum fullt med vapen.

De börjar höra ljud av huskarlar och hirdmän som hojtar och det är uppenbart att deras tid är kort. De tar med sig några bylten med vapen och tar sig till förrådets övervåning. Otar gör en öppning i halmtaket och de kryper ut på tacket för att sedan klättra upp på palissaden. Ingen av dem har annat än repstumpar med sig så våra hjältar blir tvungna att mer eller mindre hoppas från palissaden ner i diket runt borgen. Båda slår sig illa och det är endast med hjälp av gudarnas ingripande som Raning inte slår sig till efterlivet.

Otar hjälper den haltande Raning och de tar sig undan med huskarlar och hundar hack i häl.