Kapitel Sju
Våra hjältar lämnar glädjestugan bakom hö-handlarns stior men väl utanför springer en av Hovardhs hirdmän ut och ropar på Ragnar. Hirdmannen drar honom undan, trycker en penningpung fylld med silver i hans hand och viskar; "Ja rekomenderar att du ger dig av mot tryggare marker och lämnar ditt nuvarande sällskap. Hovardh vill inte att du finnes i deras sällskap när mörkret fallit. Du har blivit varnad"
Ragnar förenar sig med sällskapet och de beslutar att söka upp en sköldmakare. Gorm och Otar meddelar att de har brådskande uppgifter på annat håll. Otar skall besöka en bekant för att ta reda på tillståndete i klan Korpp och Gorm behöver söka kontakt med klan Björnrygg, dem han tjänar.
Strax efter detta drar ett oväder in över Paatr med starka, kyliga, vindar och ett kraftigt regn från fjorden. Mörkret faller snabbt och just som sällskapet börjar tala om att ge sig av till Rogers bädd träffar de två figurer i regnet. Det är Skanke och Dovir som välkommnas glatt av deras vänner och de slår följe tillbaka till Rogers bädd.
Halvvägs till gäststugan blokeras plötsligt den smala gatan av en hirdman i regnet. Det är Hovards förste hird och fem andra hirdmän. Sällskapet är omringade med tre krigare bakom sig och tre framför sig. Förste hirden beklagar att Ragnar inte tagit rådet och lämnat sällskapet. Flera av våra hjältar drar sina vapen och en strid på liv och död utbryter. En inte alldeles för genomtänkt strategi och stridssätt för våra hjältar att lida mycket med det var inte deras öde att dräpas under denna strid. Dovir utmärker sig genom att med sitt mäktiga tvåhandsvärd dräpa och kapa huvudet på en av hirdmännen. Genom att dräpa sin egen klanfurstes sons förste hird har Dovir verkligen blivit indragen i någonting som han förmodligen önskar att han inte hade blivit.
När situationen ser som mörkast ut anländer Roger och hans män till platsen och bräper förste hirden. De överlevande hirdmännen tar till flykten. Men faran är inte hel över, Rangar har ådragit sig allvarliga skador och håller på att förblöda. Raning lägger lyckas stoppa blödningen och räddar livet på honom.
Genom regnet tar sig våra hjältar till Rogers bädd där han gömmer dem och vårdar deras skador.
När morgonen gryr berättar Roger att Hovards hird söker efter dem och att det förmodligen inte är säkert att vandra runt helt öppet. Ragnar som nu är vid medvetande betalar Roger en stor summa silver för sina tjänster och en stor diskussion utbryter kring vad deras nästa steg är. Roger kan inte hålla dem gömda en natt till och till skymningen måste de lämna hans gäststuga. Sällskapet beslutar att ta sig till Ursla för att gömma sig i hennes stuga. Men först vilar de ut till kvällen.
Innan avfärd berättar Raning för en en skänkflickorna på gästhuset att sällskapet skall till Ursla, ger henne en vägbeskrivning, och uppmuntrar henne att komma med honom. Hon avböjer inbjudningen.
I skydd av mörkret ger sig först Sambal, Dovir och Skanke av mot Urslas stuga men Dovir kommer bort sig och vandrar in på en dryckesstuga för något att dricka, förmodligen för att dränka det faktum att han dräpt en av sina egna. Sambal och Skanke får söka länge innan de finner den drickande Dovir.
På väg mot Ursla möts våra hjältar igen. När de kommer till hennes stuga finner de Ursla svårt misshandlad av Hovadhs hirdmän. Raning bryter ihop och sällskapet försöker vårda henne tillbaka till hälsa medan Sambal håller vakt utanför dörren.
Ursla berättar att männen var ute efter vart sällskapet var men att hon inget visste och sade til dem.
Våra hjältar beslutar att ta sig till Färja så snart de kan. Men först måste nå hamnen och få passage med en skeppshövding utan att stöta på Hovards män eller fränder igen.
