Kapitel 4
Våra hjältar sammanstrålar vid strandlägret och vilar ut efter deras nattliga äventyr.
Nästa morgon anländer Gorm ”halvjätten” från Pilsätra till lägret. Förmiddagen spenderas med att vårda Ranings fallskador och med att planera deras nästa steg.
De beslutar att Gorm och Raning skall försöka infiltrera Rödsköld och Kopparblomsborgen för att ta reda på vad klanen har för avsikter med att smuggla in vapen i Paatrfjorden.
Otar tar även Raning åt sidan och försöker övertala honom om att sluta sin ständiga fascination av Ragnar. Diskussionen går snabbt och Raning får går med på att sluta höja Ragnar till skyarna i sina berättelser och sånger.
Gorm och Raning tar sig sedan till borgen och presenterar sig för huskarlarna vid porten som villiga att gå i hövdingens tjänst och hird. Väktarna är helt klart misstänksamma men Raning skingrar allt tvivel om deras uppriktighet. Men har de vad som krävs för att tjäna hövdingen? Gorm klyver en påle med sin mäktiga tvåhandsyxa och huskarlarnas sista tvivel är borta.
De blir förda till huskarlarnas långhus och presenteras för de hirdsvenner och huskarlar som är närvarande med order att söka upp Kerid ”halvnäsa”, den ansvariga hirdmannen, så att de kan förberedas för att bli upptagna i hirden som hirdsvenner.
Raning presenterar istället Gorm som en mäktig och beryktad krigare för huskarlarna i långhuset och hans kväden om halvjätten skapar en sådan god stämning att en regelrätt fest tar vid. Mat tas fram, dryck flödar, det sjungs, skrattas och spelas.
Festen fortsätter och Raning tar tillfället i akt för att söka den information som de behöver. Han lyckas finna en av huskarlarna med en ljusskygg bakgrund och från honom får Raning det han behöver.
Enligt huskarlens utsaga är de insmugglade vapnen en förberedelse inför ett krig med syfte att störta sköldjarlen av Paatr. Som om inte detta var nog berättar han även om ett hemligt förbund som håller på att bildas för detta ändamål.
Under tiden beslutar Otar och Ragnar att ta sig utanför byn för att jaga. Byhirden som vaktar porten skrattar åt våra hjältars åtagande. Markerna utanför Trollmark är vildmark och trollens territorier. Här jagar inte vem som helst. Otar skrattar tillbaka och kräver att byhirden skall öppna portarna.
Utanför byn beslutar Ragnar att inte jaga utan istället hålla sig nära bosättningen och leta rötter, rovor och svampar istället. Otar ger sig av ensam och med gudarnas ingripande lyckas han fälla ett ungt vildsvin. Otars framgång förbluffar byhirden och de hyllar honom som en stor vildmarksman. De lovar att bjuda honom på dryck och mat vid gäststugan efter deras vakt är över och Otar svär att vara där.
Efter ett långt festande ger sig Raning av från Kopparblomsborgen men Gorm stannar kvar. Väl tillbaka i lägret håller Ragnar och Otar på att grilla vildsvinet med svamp och rovor. Även fast Raning blir utfrågad om information han fått av Rödsköldarna undanhåller han deras planer att störta sköldjarlen för sina fränder. När Gorm tillslut anländer till lägret uppdagas sanningen om Ranings undanhållande av information och det faller inte i god jord hos framförallt Ragnarsom blir mycket vred på Raning.
Sällskapet beslutar genom röstning att resa till Paatr för att ta reda på om det finns fog för Rödsköldarnas attityd gentemot sköldjarlen. Alla röstar för, förutomRagnar som röstar emot.