Sällskapet tackar Bodils män för deras hjälp och ger sig sedan av på stigen upp mot Färja. De Steniga Slätterna är verkligen rätt döpta. Här är jorden fattigare än i övriga fjorden och den kalla och fuktiga vinden från Rimmhavet och Norrmarkerna sveper över de karga slätterna. På väg upp till byn syns få buskar och ännu färre träd. De stackars träden som finns är små och tunna, böjda efter vinden vilja och styrka.
Väl i byn får sällskapet veta att Rune har kallat till ting och det ryktas att han ämnar be klanerna upphöja honom till jarl. Inför tinget har Asksköldar flockats till byn. Våra hjältar lägger också märke till hur feta gårdarna i byn verkar vara. Stora mängder med boskapssdjur finns i byn.
Strax nordöst om byn kommer sällskapet till Runes gård. Där välkommnas Ragnar av släktingar och vänner. Sällskapet visas till en långhus där de kan vila ut. Sambla och Ragnar tar sig till den stora hallen och presenterar sig för Rune och hans släktingar. Sambal häpnar över hur storslagen hallen är. Han tar även tillfället i akt och berättar för Ragnar att han är villig att bli upptagen i hans klan. Ragnar lovar att tänka över det om han bevisar sig värdig.
Gårdsherren välkomnar sin son hem och ställer sin gård till sällskapets förfogande.
Ragnar drar sig tillbaka i hallen men Sambal tar tillfället i akt att dricka med männen där. Han frågar om dvärgarna som förgjorde hans klan och får veta att det förmodligen inte finns några dvärgar i Morkvattnet. Klan Brunkje som regerar där hars vårt för utbölingar, håller området i ett järngrepp och skulle förmodligen inte acceptera dvärgar i området.
När övriga sällskapet vaknar är det sen eftermiddag. De äter gott av torkat sälkött, färska bröd, houng, rovor och dryck. Snart ger de sig av för att söka upp Ragnar och Skanke får reda på att han vilar ut i hallen. Men gruppen blir stoppad av Runes hird och när Tyr vänskapligt försöker omfamna en av krigarna blir han skallad, skadar sig illa och faller till marken. När Dovir presenterar sig som en Hrist blir männen oroliga och när Skanke presenterar sig som en Ståhlnäfe lika så.
Situationen avstyrs när Gorm poängterar att de har sällskap med Ragnar och söker honom. Huskarlarna skickar efter honom och sällskapet blir insläppta i hallen.
De går för att tala med gårdsherren men hans hird vill inte släppa in dem när klanfursten sitter i möte. Ragnar hotar hirdmännen men ord och handling, blir insläppt och ger sällskapet tillgång till gårdens vapenstuga. Medan de andra tar sig mot stugan går han för att tala med sin far.
Klanfursten sitter i ett möte med stomän från Asksköld och sändebud från Brunkje, Hovardh, Rödsköld och Buting. Ragnar berättar allt som har hänt sällskapet från vapensmugglingen och Rödsköldarnas revolt till Hovardh och hans försök att mörda sällskapet. En våldsam diskussion utbryter och han finner inte många allierade i rummet. Det blir tydligt att hans fader inte har för avsikt att göra något åt Rödsköld eller Hovardh.
Borke, Ragnars äldsta bror, blir mycket irriterad över hans lillebrors närvarande vid mötet och försöker få honom därifrån så att de kan forsätta med mötet. Men deras far ställer sig på lillebroderns sida och tillåter honom att närvara. Borke blir mycket besviken över detta och försöker styra in samtalet från de stundande konflikterna runt fjorden till det kommande tinget. Ragnar försöker stoppa Borke men misslyckas.
Det blir klart att Rune tänker be tinget att upphöja honom till jarl av de Steniga Slätterna och att Hovardh, Rödsköld, Buting och Brunkje ger honom sitt stöd i detta.
Mötet avslutas och sällskapet samlas i vapenstugan där de utrustar sig med vad de kan behöva. De beslutar att vila ut på gården till tinget innan de beslultar vad de skall göra härnäst.
Under tiden på gården återhämtar de sig, tvättar kläder, äter ordentligt och badar bastu. Dovir försöker övertala hirden att låta honom få ett samtal med klanfursten och ödet är på hans sida. Väl inför klanfursten och hans närmaste frågar Dovir vad han faktiskt vet om Rödsköldarna och Hovardh. Borke tappar fattning av alla frågor och hans framfusighet och talar i illska. Det blir tydligt att Rune och hans närmaste känner til att Hovardh är i maskopi med Rödsköld och andra för att ge Buting sköldjarlstiteln.
Under den fjärde natten på gården väcks alla av utkikens larm. En grupp okända ryttare har kommit och berättar att Färja är under attack. Asksköldarna tar sina hirdar och män och rider mot byn för att undsätta den. Sällskapet försöker desperat få tag på hästar men Borke tillåter inte att hästar skall slösas bort på oduglingar.
Sällskapet börjar istället springa mot byn och försvinner ut i nattens mörker. Ragnar springer lika sakta som någon som pringer väldigt sakta och den enda som håller hans takt är Skanke. När de kommit några kilometer från gården upptäcker de ett svagt ljussken från den. De vänder om och återvänder.
De övriga i sällskapet anläder efter en lång sprint till byn bara för att upptäcka stor förvirring och upprörda känslor. Byn är vaken coh på fötter och många grälar med Asksköldarna. Det blir uppenbart att byn inte är under anfall och många i byn är djupt upprörda över att de dundrat in i byn med sköld, spjut och yxa.
Borke leder sina mannar tillbaka mot gården och sällskapet gör honom sällskap.
Ragnar och Skanke anläder till gården och ser porten öppen. Vakttornet, ett långhus och ett fähus står i brand och slutskedet av en våldsam strid utspelar sig på gården. Ragnar springer för att hjälpa sina klanfränder men Skanke håller sig i bakgrunden. Strax nergörs de sista fientliga elementen och Ragnar försöker hjälpa att släcka elden.
Skanke talar med männen på gården och undersöker några av de nergjorda fienderna. Han får veta att de okända ryttarna var bedragare som vände sig mot dem så fort hirden lömnat gården. De öppnade porten och släppte in sina kamrater. Striden var kaosartad och våldsam. Han upptäcker också att fienderna var män från löshirden De fria hirdmännen.
När de övriga i sällskapet kommit tillbaka till gården och bräderna släckts kommer Borke ut från den stora hallen och säger högt att Rune blivit mördad.
Kapitel Nio
